Jak, STAT, CD4, MHCII, FDC...
Tentapluggande. Nu och ett tag framöver. Väldigt roliga ämnen, men svårt svårt svårt...
Pausar ofta för lite filosofiska stunder. Frustrerande att aldrig få något facit.
Ne Me Quitte Pas, mon cher
Idag har jag träningsvärk. I magen. Av att ha hostat...
Tack Cissisöt för hjälpen. Å Lilla (men starka) Lisa för tjatandet.
Bon Idée
En bra helg
Tjejskvaller, bortskämd hos mamma, träffas med bästa kompisen (mammas extradotter) och spela massor med piano.
Ah, vous dirai-je, Maman!En film har fastnat. En fantastisk film: Breaking and Entering.
Sometimes things need to be broken to be fixed. Så sant, så sant.
Om jag skulle ta och bli frisk nu, tre veckor är för mycket...
What really matters
Ny energi. Dubbelexamen verkar mer och mer lockande. "Klart du orkar."
Men det viktigaste. Kärleken är hemma. En stund. Några flourtabletter, några frukostmackor, något Houseavsnitt. Hemma. Ett obetalbart leende i ankomstterminalen.
Jag måste ha varit riktigt fånig de senaste dagarna. Countdown. Tack ni underbara som fyller min vardag med glädje. Tant-tid är mer uppskattat än du kan ana :)
Barn, barn, barn...
Dessa underbara varelser.
Min vanliga strategi då jag blir lite nyfiken på barn är att faktiskt vara barnvakt. Men idag när jag tog han om tre barn i de fantastiska, dock ganska krävande, åldrarna 3, 4 och 5 gick det inte som vanligt. "Du är en ängel" sa deras vilseledda föräldrar, medan jag försökte komma på hur jag kunde kidnappa alla tre. Tusan också.
Namnsdag och hemfärd
Firade mammas namnsdag i söndags. Tänk att det kan vara så trevligt att åka hem till föräldrarna när man inte själv bor där. Det blev en mysdag för mig och mamma. Satt lite balkongen i solen och pratade om livet. Bara bra nyheter hemma. Sedan var vi tvugna att bryta samtalet för lite DTM. När vi övergick till DH vågade sig Mulle fram. När vi dessutom plockade fram lite glass kikade lillebror ut från sin grotta. Underbar familj! På lagom avstånd.
Återerövring och omtanke
Jag var inte beredd på det. Eller, jag var förvarnad men inte beredd. Första gången från Cissisöt lät jag det slinka förbi med tanken "det var ju inte så farligt". Cissisöt berättade att det snappats upp på annat håll. Jag hade förberett mig på att bli akutarg eller gråta om jag fick höra det från hans mun. Tre små bokstäver tillsammans till en något sötare version av ett namn.
Glädjerus. Det var underbart. Det var mig han menade. Det var
jag.
Namnet återerövrat och jag tror att jag så sakteliga släppt urgammalt groll.
Ett annat glädjebesked. Barbro är fantastiskt snäll. She really cares. Yes she does, this time it shows.
eller vart tog din blog vägen?
Kära vänner!
På begäran börjar jag om på nytt. "Any day now..."
